Om rökande grannar, bristande lagstiftning och att vara ensam med sitt förnuft på schlätten, omgiven av idioter

När jag bodde i den där andra stadsdelen som jag bodde i förut som ligger i en annan ände av den här stan (inte långt från de mer centrala delarna), den där stadsdelen som var ett före detta militärområde hade vi ett par riktigt äckliga grannar som var storrökare på balkongen nedanför oss. Kommer ihåg en gång när jag satt där och gjorde något mysigt, någon typiskt rolig aktivitet som man gör på en balkong när man är runt 11 år eller så.

Kanske spelade jag Game Boy. Kanske läste jag Kalle Anka. Kanske kollade jag i porrtidningar.

Nåväl. Jag kände den äckliga röken komma stickandes nere från den andra våningen (vi bodde på tredje) och började genast hosta för att markera mitt missnöje inför detta äckliga beteende, på ett sätt som var lite lagom jobbigt. Jag behövde inte säga något, men jag hostade så högt och ljudligt jag kunde så att grannarna förstod att det inte kunde vara röken i sig som orsakade denna plötsliga och kraftiga hostattack.

Vad gör grannarna då? Fimpar för gott för att skydda den uppväxande 80-talistgenerationens väl och ve? Ber om ursäkt? Bjuder på glass?

Nej, inte alls.

En halv minut senare ringde två tjuriga och puckade idioter till grannar på vår dörr och skrek argt: "VI HAR RÄTT ATT RÖKA!!!" och kände att de hade rätt att skälla ut min mamma för att hennes autonoma grabb hade uttryckt ett högst befogat missnöje över deras bolmande äckelhet.

Till saken hör väl att jag kanske hade gjort samma sak förut och att det hade förekommit diskussioner tidigare om just rökandet. Men ändå, snälla, jag menar, det är inte vi som ska be om ursäkt eller stå till svars för att någon annan stör. Visst kan man se mitt hostande som en störning också om man vill. I sak hade kanske grannarna rätt, för enligt lagen hade de rätt att röka och det utan att bli störda av fejkade hostanfall.

Men så var det ju det här med att man ska visa hänsyn mot sina grannar också. Och även om det kan påstås vara helt okej att röka så kan man inte röka på ett sådant sätt som man stör grannar på. Deras rökande störde så mycket mer än hostande eller små glädjetjut när jag klarade den där svåra nivån i Super Mario Land (eller mitt tjat om att få Kalle Ankas Pocket på Konsum - det var hårda tider i Sverige på 90-talet och ännu värre var det såklart om man var barn till ensamstående förälder och hade 25 kr i veckan att röra sig med).

Givetvis var det inte lagen det var fel på, utan dess praxis. Den var för trubbig. För det är klart att man borde ha fått röka - men inte under vilka omständigheter som helst eller på vilka sätt som helst. Ännu äckligare än rökningen var dock grannarnas löjliga raseriutbrott, riktade mot en svagare part (ett barn. Ett BARN!). Det finns för många sådana personer, sådana som gapar och blir arga och inte går att resonera med. Ju mer korkad, desto mer högljudd. De där grannarna var så nära så kallat "white trash" man kunde komma utan att lämna innerstan när de bräkte på med bred östgötska bakom ful bonnbränna och svarta solbrillor: "VIIJ HAR OUÄTT Å OUÖKA!!"

Med sådana personer kan man inte vinna med vanlig argumentation. Man får skrika högst istället. Eller inse att de inte går att resonera med, att de likt Terminatorn i filmen "Terminator" går fram utan hänsyn och utan att tänka bakom sina solbrillor. Det man kan göra istället är att provocera dem lite, för det är sällan särskilt svårt. Visserligen är det att slänga bensin på elden, så att askan pyr lite extra i askfatet, men det är ett pris man får betala för att få den enda trösten som går att finna den här sidan av 1984.

Fast det där med att ju mer högljudd desto mer korkad är man, det stämmer ju inte alltid. Ibland får intelligenta människor också nog av alla puckon och skriker lite de också. Varpå sådana där medelsmarta personer som tror att de är smartare än de är eftersom de har passerat Hillbillynivån genast dömer ut dem som puckon.

Vad ska man säga? Det är tufft att vara ensam på toppen omgiven av idiotin. Och det är dumt att röka. Av alla möjliga anledningar.

Blir stressad av det här. Hade tänt en cigg, om jag nu fallit i DEN fällan också. Men nej, så illa är det inte. Hugger in på lite godis istället. Och funderar på om den där sockerskatten inte kan införas snart, innan jag ätit sött och socker tills jag spyr.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0