Hockeyvåld, politiskt korrekta fördömanden och inkonsekvens
Tittar på hockey och två spelare hamnar i bråk. Domaren står bredvid ett tag och avvaktar istället för att bryta direkt, medan de drar i varandras tröjor över huvudet. En spelare får in några uppercuts i magen på den andre. Publiken är med på noterna, skriker och hejar på varsin spelare, istället för att unisont skrika att det är fel att slåss.
(spelarna på bilden hade inget med denna match att göra, men det var ungefär så det såg ut. Inga kastade handskar och knytnävar som i NHL, utan tröjor över huvudet och en domare som smått tafatt gör försiktiga försök efter en stund att gå emellan)
Och jag börjar fundera på varför samhället är mycket mindre PK när det gäller hockeyvåld.
Kineser med sneda ögon ger rubriker och företag stänger förskräckt ner produktionen av påsen. Men lite hockeybråk har aldrig skadat någon, eller dennes näsben...
Argumentet som är vanligt från hockeyhåll bland de som försvarar slagsmål i hockey (för även om man får utvisningar och liknande så blir det ju aldrig några rubriker, det finns inget chockvärde i att två hockeyspelare slåss) är att känslorna svallar över, att spelarna inte kan tygla sitt humör. Då är det bättre att ta en fight än att sätta en elak tackling som kan göra att någon blir skadad och borta länge.
På ett sätt kan jag köpa argumentet.
Det som är så oerhört inkonsekvent är att det i ett sammanhang är okej att slåss på grund av att känslorna svallar över. Eller, kanske inte "okej", men det är knappast så att det genererar samma rubriker som om någon vanlig kändis skulle ge sig på någon.
I andra sammanhang heter det att våld aldrig är okej. Och då finns noll förståelse för känslor som svallar över, provokationer, tillmälen och hett temperament.
Tänk om folk kunde göra med skitsnack, som med vanligt skit och skräp lite oftare. Men de kanske inte ens förstår ibland att det de gör förstör så pass mycket.
Och nu pratar vi ändå endast om våld. Ska man sen börja gå in på allt elakt som antagligen sägs, skriks och ropas under en match och som accepteras, och sen sätta det i relation till vad man i det "vanliga" samhället (idrotten är också en del av det civila samhället!) får och inte får säga innan någon annan säger ifrån eller kommer med fördömande PK-uttalanden så lär skillnaden bli milsvid.
Jag försvarar inte hockeyspelarnas agerande, men jag har förståelse för det. Tänk om samhället i stort kunde visa samma förståelse, istället för att varje gång någon gör ett snedsteg frysa ut personer med politisk korrekthet och överlägsna uttalanden.
Eller om hockeyn kunde bli lite mer som resten av samhället, och tydligare ta avstånd från våld och hemska tillmälen.
Jag förstår ju på ett sätt hockeyspelarna, som sagt. Jag orkar inte komma med pekpinnar om hur fel, jättefel det alltid - ALLTID - är att slåss. Hockeyspelare är vuxna människor och de vet det här, men de spelar efter spelets regler. De anpassar sig för att klara sig på en arena där man gör så mycket fulheter man kan göra och fortfarande komma undan med. De är människor i en speciell situation, där känslorna kan svämma över. Sådana situationer finns även på andra håll, vilket fler borde försöka se, innan man instinktivt kommer med invanda, indignerande uttalanden om hur väldigt fel det är med våld. Och det måste få finnas nyanser i det offentliga samtalet i detta ämne. Det är en enorm skillnad på provocerat och oprovocerat våld till exempel!
Det jag stör mig mest på är nog särbehandlingen, och att ämnet ofta är så svart och vitt. Ord kan också göra ont, och om någon till slut får nog och tar till våld är det inte alls nödvändigtvis den som har åsamkat mest skada, men det är garanterat den personen som får ta emot flest utskällningar och fördömanden. Det är garanterat den personen som får ta emot mest skit får vad den har gjort, sett i relation till hur allvarligt det var.
Säg nej till våld - men också till provokationer!
Låt mig till sist understryka att våld är bedrövligt. Men det finns annat också som absolut inte är okej, men som man ser mellan fingrarna på eller som totalt överskuggas av att någon tog till knytnävarna. Det måste få finnas en större förståelse för vad som ligger bakom våldet, vad som driver andra att bruka våld. Våld föder våld, sägs det, men brist på förståelse eller onödiga provokationer är knappast något som bekämpar våldet.
Kärlek till spelet, kramkalas efter snygga mål och varför inte en sponsrad slängpuss från chokladfabriken hela vägen till Cloetta center. Kan det vara nåt kanske?
Tackar lagkompisarna...
...och publiken. Men viktigast är kanske att tacka motståndarna. Oavsett antal tacklingar.
Det är ju ändå en lek, och vänskap (eller åtminstone respekt för motståndarna) är viktigare än ishockey.
(spelarna på bilden hade inget med denna match att göra, men det var ungefär så det såg ut. Inga kastade handskar och knytnävar som i NHL, utan tröjor över huvudet och en domare som smått tafatt gör försiktiga försök efter en stund att gå emellan)
Och jag börjar fundera på varför samhället är mycket mindre PK när det gäller hockeyvåld.
Kineser med sneda ögon ger rubriker och företag stänger förskräckt ner produktionen av påsen. Men lite hockeybråk har aldrig skadat någon, eller dennes näsben...
Argumentet som är vanligt från hockeyhåll bland de som försvarar slagsmål i hockey (för även om man får utvisningar och liknande så blir det ju aldrig några rubriker, det finns inget chockvärde i att två hockeyspelare slåss) är att känslorna svallar över, att spelarna inte kan tygla sitt humör. Då är det bättre att ta en fight än att sätta en elak tackling som kan göra att någon blir skadad och borta länge.
På ett sätt kan jag köpa argumentet.
Det som är så oerhört inkonsekvent är att det i ett sammanhang är okej att slåss på grund av att känslorna svallar över. Eller, kanske inte "okej", men det är knappast så att det genererar samma rubriker som om någon vanlig kändis skulle ge sig på någon.
I andra sammanhang heter det att våld aldrig är okej. Och då finns noll förståelse för känslor som svallar över, provokationer, tillmälen och hett temperament.
Tänk om folk kunde göra med skitsnack, som med vanligt skit och skräp lite oftare. Men de kanske inte ens förstår ibland att det de gör förstör så pass mycket.
Och nu pratar vi ändå endast om våld. Ska man sen börja gå in på allt elakt som antagligen sägs, skriks och ropas under en match och som accepteras, och sen sätta det i relation till vad man i det "vanliga" samhället (idrotten är också en del av det civila samhället!) får och inte får säga innan någon annan säger ifrån eller kommer med fördömande PK-uttalanden så lär skillnaden bli milsvid.
Jag försvarar inte hockeyspelarnas agerande, men jag har förståelse för det. Tänk om samhället i stort kunde visa samma förståelse, istället för att varje gång någon gör ett snedsteg frysa ut personer med politisk korrekthet och överlägsna uttalanden.
Eller om hockeyn kunde bli lite mer som resten av samhället, och tydligare ta avstånd från våld och hemska tillmälen.
Jag förstår ju på ett sätt hockeyspelarna, som sagt. Jag orkar inte komma med pekpinnar om hur fel, jättefel det alltid - ALLTID - är att slåss. Hockeyspelare är vuxna människor och de vet det här, men de spelar efter spelets regler. De anpassar sig för att klara sig på en arena där man gör så mycket fulheter man kan göra och fortfarande komma undan med. De är människor i en speciell situation, där känslorna kan svämma över. Sådana situationer finns även på andra håll, vilket fler borde försöka se, innan man instinktivt kommer med invanda, indignerande uttalanden om hur väldigt fel det är med våld. Och det måste få finnas nyanser i det offentliga samtalet i detta ämne. Det är en enorm skillnad på provocerat och oprovocerat våld till exempel!
Det jag stör mig mest på är nog särbehandlingen, och att ämnet ofta är så svart och vitt. Ord kan också göra ont, och om någon till slut får nog och tar till våld är det inte alls nödvändigtvis den som har åsamkat mest skada, men det är garanterat den personen som får ta emot flest utskällningar och fördömanden. Det är garanterat den personen som får ta emot mest skit får vad den har gjort, sett i relation till hur allvarligt det var.
Säg nej till våld - men också till provokationer!
Låt mig till sist understryka att våld är bedrövligt. Men det finns annat också som absolut inte är okej, men som man ser mellan fingrarna på eller som totalt överskuggas av att någon tog till knytnävarna. Det måste få finnas en större förståelse för vad som ligger bakom våldet, vad som driver andra att bruka våld. Våld föder våld, sägs det, men brist på förståelse eller onödiga provokationer är knappast något som bekämpar våldet.
Kärlek till spelet, kramkalas efter snygga mål och varför inte en sponsrad slängpuss från chokladfabriken hela vägen till Cloetta center. Kan det vara nåt kanske?
Tackar lagkompisarna...
...och publiken. Men viktigast är kanske att tacka motståndarna. Oavsett antal tacklingar.
Det är ju ändå en lek, och vänskap (eller åtminstone respekt för motståndarna) är viktigare än ishockey.
Kommentarer
Trackback
