simpans

När staden sover så händer det att jag cyklar omkring på dess tomma gator. Inte ofta, någon gång ibland sådär - mest för att smaka lite på känslan. Hela staden ligger där, helt öde, helt tom - som en total kontrast mot folklivet en varm försommardag när gatorna sprudlar av liv och caféernas uteserveringar är packade med folk. Men så några timmar senare, då ligger gatorna där, helt ensamma för mig. Ingen trafik, förutom en taxibil som drar förbi och någon som sakta promenerar hemåt i periferin. Det känns annorlunda och...ensamt. Men jag är hellre ensam där det är tomt än att vara ensam i ett rum fullt med folk eller på en gata där folk stressar fram mellan sina olika ärenden. Det känns bättre att vara för sig själv, om man verkligen är det.

Min egen stund mitt på stan, den tomma staden, dagen efter midsommardagen var speciell. Långt i fjärran, mot resecentrum skymtades morgonrådnaden, trots att klockan precis hade slagit tolv. Unikt. Påminner mig om hur långt norrut vi faktiskt bor, men samtidigt också om att de ljusa sommarnätterna har en lång, kall och trist baksida - vintern. Att det är mörkt klockan halv fyra på eftermiddagen är också unikt.

Midsommar gör mig lite deprimerad. Fånigt kanske du tycker men så är det.

Varför då? Nej, det handlar inte om hur kul alla andra har det eller om att jag i bästa fall orkar pallra mig iväg till närmsta pizzeria och på sin höjd hyr en film på macken - nej det är av mer symbolisk natur. Midsommar markerar slutet på den tid när varje dag är ljusare än den förra. Nu kommer vintern igen. Inte på en gång, men snart så... Våra somrar är lite för korta här i Sverige. I den mån vi ens har högsommar. Några högra krav har jag dock inte - jag tycker det är ganska mysigt med svala somrar runt 20 grader, men mina somrar brukar ta slut för fort. Tiden brukar gå utan att nåt händer. Sedan är det helt plötsligt september igen, och kallt ute (relativt sett), och från och med mitten av Oktober fram till slutet av Mars är det i princip vinter, oavsett vilken färg det är på marken.

Jag vet sånt här, för jag jobbade som snöskottare i vintras. I Slutet av mars var jag ute i nollgradigt snöblaskat regn och jobbade. Sådär tre veckor senare var det riktigt varmt ute. Kanske inte 20 grader men säkert över 15. Lagom är bäst, så vad gör vi här?! Knasigt väder...

Ännu är det mycket av sommaren kvar, men den brukar gå...fort. Sen är vi där igen, och försöker intala oss att det faktiskt är ganska skönt ute, med 12 grader, blåst och löv som börjar gulna och till slut falla. Och då har vi inte kommit längre än september och det värsta är kvar. Varför har vi vinter i fem månader men sommar i två veckor?

Midsommar är för mig en symbol för denna känsla. Årstider kommer och går - Jag sitter nu mitt i natten och blickar ut genom mitt fönster. Klockan är tre och det är ljust. Snart ska jag gå och lägga mig. För några månader sedan var det mörkt såhär dags, och om några månader är vi där igen. Underbart är kort. För mig är midsommar ett sätt att påminnas om hur vi går mot mörkare tider, hur man har passerat höjdpunkten. Men även en slags vändpunkt för sommaren. Jag brukar ha stora planer i början av sommaren, sedan börjar tiden rinna iväg och dagarna går - utan att något händer. Juli månad brukar alltid gå mycket fortare än Juni trots att jag är ledig mer än dubbelt så lång tid då. Sedan börjar vardagen om igen. Krav, stress och...ja ni vet vad jag skrev i början? Jag är hellre ensam för mig själv än att känna mig ensam i ett rum fullt med folk, eller i en föreläsningsal, där jag förstår allt men knappt kommer ihåg någonting.

-Simon?

-Siiiimon?! 

-Ja?

- Det såg ut som om du satt och tänkte på någonting helt annat, drömde dig bort.

-Jaha...

-Hade jag rätt?

-Ja, jag antar det. Vad var frågan?

- Om du... 

(och här tvingas vi tyvärr bryta den här tillbakablicken till ett klassrum utanför Katedralskolan  där min gamla matematik -och fysiklärare undervisade mig och min klass i spännande Algebra i början av Gymnasiekursen Matematik C, då jag kommer ihåg ovanstående mycket väl, men tyvärr har glömt vad frågan handlade om. Go figure. Men jag har för mig att jag svarade rätt på den iallafall)

Men nu är det sommar. Fortfarande. Jag ska nog till och med gå ut och njuta av den tidiga morgonen lite. Passar på nu. Medan jag har ensamheten för mig själv. Allt är lungt. Den sista grannen har gått och lagt sig. The Galaxy is at Peace.

Om jag orkar, återkommer jag med lite bilder från en av mina cykelturer. Det finns inte så mycket att se där som du inte har sett förut, men du kanske aldrig har tänkt på hur det kan te sig när staden sover.

Eller, njut av bilderna istället. Jag är en utmärkt fotograf som fångar vartenda ögonblick ur intressanta vinklar. Fast nog förstör det lite, en ögonblicksbild är mer speciell om man inte har ett foto av den på nåt sätt, även om det innebär att vissa fina minnen börjar blekna efter en tid.

Solen skiner snart in igen, och sommaren ser ljus ut.